VILLE BARA SÄGA ATT INGET JAG SKRIVIT HANDLAR OM MIG.
Vet inte hur jag ska sluta min text ahaha, men ni får läsa den halv färdig.

Våra ögon är fuktiga. Våta av tårar som Konstant rinner ner för kinden.
Mamma som ligger där framme har det bra nu, så säger alla.
Hon har ju de bra nu iallafall, hon hade det tungt.
Jag och Sara satt kvar ett tag efter att de andra hade gått. Sara tog mig i handen och ledde mig fram till kistan.
-Nu börjar det nya livet, Gabi. Saras ögon vattnades.
Mina ögon vattnades.
Pappa kom in i kapellet han satte sig på en stol längst bak.
Undrar vad han tänker på.
Alla bryr sig om oss.
Hur mår pappa egentligen?

Jag tog ett djup andetag, kände klumpen i magen och gick fram till pappa och gav honom en kram. Snart satt jag i pappas knä och grät, hans varma händer höll om min rygg. Jag kände mig trygg hos honom.
Jag ska få pappa må bra igen, det ska jag.

Det har gått en vecka på mitt nya liv, altså en vecka sen mammas begravning.
Tre veckor sen hon dog. Det är dags att slänga sorgen bakom sig, fast pappa verkar sitta fast.
Pappa verkar glömt mig och Sara. Ingen skjuss till skolan, ingen mat på bordet och inget stöd.
Pappa har blivit en smula egoistisk, men jag skall respektera det. Det är ju inte varje dag som man förlorar sin fru.
Pappa sitter i soffan, han ropar efter vatten. Det har gått en timme och femton minuter sen han gjorde det sist. Han gråter denhär gången.
Jag bestämmer mig för att inte märka att han gråter som vanligt, har ingen lust att gråta just nu.

Sara gråter.
Sara gråter, Sara, Sara den starka.
Sara som aldrig gråter. Sara den starka.

Vad ska jag göra.
Gabriella, femton. Bor med Pappa och syster Sara.
-Så din mamma och pappa är skilda?
Nej. Mamma är död. Mamma svek mig. Mamma finns inte.
Jag vet redan hur svårt det nya skolåret kommer bli. Det kommer bli ett helvete, ett helvete.
Det kommer regna den första skoldagen, tisdagen den 12:e.
Jag vet att det kommer regna, snälla mamma kom hem. Snälla mamma stå där i köket, snälla mamma.

Jag trodde aldrig den dagen skulle komma. Jag trodde jag aldrig skulle få uppleva sommarlovets slut. Känns tungt, måste bara inse att jag måste stiga upp klockan sju varje dag fram över.
Det regnar.
Mamma skickade regn, precis som jag ville ha det.
Hade på de nya skorna, det bästa med att börja skolan var ju såklart de nyinköpta skolmaterialet och de nya fräscha kläderna.
Härdanefter ska jag inte gråta.

Gabriella. Även kallad Gabi. Ganska okej annsikte och en smal kropp. En del personer kallar mig pinne och översmal men jag tycker inte jag är så värst smal alls.
Killar ser inte efter mig heller. Kanske orsaken är för att mina bröst är väldigt sen utväcklade, eller kanske inte.

Skolbyggnaden gör mig illamående. Gul, va fan tänkte de på egentligen? Gul. Gult är fult.
Allt är fult. Fula människor. Fula lärare. Fula klasser. Fula flickor.
Denhär terminer ska jag försöka att inte få någon relation till någon. Jag vill INTE ha några vänner. Inga vänner. Inga störande vänner som stör mig. Ingen. Jag klarar mig. Alldeles själv.
Jag klarar mig mamma, var inte orolig. Du vet ju hur envis jag är.

Stress. Stress. Skolan stressar. Jävla skola. Jävla stress. Jävla läxor.
Jag och Sara sitter på bänken utanför kuratorns rum. Jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle sitta där. Jag känner mig svag, mesigt.
Saras illbleka annsikte blev bara blekare och blekare. Hon stampade med foten i marken, hon är nervös.

-Hur är det hemma?
Vad ska man svara på det? Mina händer svettas, jag och Sara har ju kommit överens om att jag inte behöver säga något. Men nu riktar kuratorn huvudet mot mig. Jag svängde huvudet mot mot fönstret sådär snabbt så att mitt långa svarta hår flög upp från mina axlar.
-Bra. Klämde jag ur mig.
Jag riktade huvet mot fönstret igen.
Det har regnat i dagar. Ända sen skolan började, eller så låtsas jag bara.
Sara pratar ett längre tag, jag har inte sagt ett ord. Jag har bara kollat på regnet som gråter ner. Mamma älskade regn. Hon brukade sitta ute på balkongen med en kopp kaffe. Kanske tillockmed en bok också. Har nästan glömt mamma. Har nästan glömt hennes annsikts uttryck. Hennes vackra blå ögon, hennes långa lockiga hår.
Mina ögon tåras igen. Hoppas Sara inte ser.

-Känns det bättre Gabi? Sara stannade upp mig i korridoren, tog tag om min arm och såg på mig me hennes mörka ögon.
-Bra. Ennu en gång. Ennu en gång ljuger jag.

Livet som jag förnyats blir bara sämre. Dagar känns som månader. månader känns som år. Minuter känns som timmar.
Skolan går sämre och sämre, prov resultat sjunker.
Jag känner kemikalier bränna i min blodström.
Jag har skärt mig. Några enstaka små ärr syns på min arm. Inga relationer stör mig, precis som önskat.
Jag har slutat äta. Jag svälter mig.
Min online vän säger att jag är feg.
Kanske jag är det, han brukade vara snäll mot mig men nu känns det som om han glömt mig.
Håller mig online, där kan inte människorna se mitt annsikte, inga ansiktsuttryck. Där kan de inte se mina uppskärda armar och mina grå-lila påsar under ögonen.
Jag brukar säga att jag mår bra, jag brukar säga att jag har vänner.
Jag brukar även säga att jag har en mamma.
Jag vill inte få dendär äckliga uppmärksamheten. Jag vill absolut inte att de ska tycka synd om mig.
Han, Tom.
Tom har jag inte berättat en ända lögn.
Tom bor i Sverige. Jag bor i Finland.
Det skiljer oss flera hundra mil, och jag har ingen bil.
Tom är sexton. Toms svarta hår gör hans annsikte se aldeles vitt ut, men hans nästan svarta ögon fyller upp hans fina annsikte. De lyser nästan.
-Gillar du mig, Tom?

Jag tänker på Tom mer och mer. Tom. Tom. Älskar att nämna namnet. Det liksom känns bra i magen.
Pappa och Sara bråkar idag igen, men vet inte riktigt om vad om jag måste vara ärlig.
Mammas död var tung, ja. Men ännu tyngre är pappas förändring. Han dushar kanppt.
Det har gått en månad sen begravningen. Pappa har inte kommit över det ännu. Även jag har börjat smälta det nu. Till och med Sara har det.
Hunden kan sova i mitt rum nu, hon ligger inte på tambursmattan och väntar på mamma mer, hon vet också det. Mamma kommer inte komma tillbaka.




Vet inte.. Skriver konstigt, men det är så jag skriver. Ursäkta för alla skrivfel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ennu en gång lämnad, då föralltid var nio månader och tjugosju dagar. Tre ord. Tre ord som gjorde att jag gick sönder. Tre ord som ändrade mitt liv. Tre ord som tog dig ifrån mig.  Ny tjej har du med glädje då jag bär bådas sorg på mina axlar...

Orkar inte höra ''Jag vet inte mer'', ''orkar inte mer'', ''jävla distans''. Jag vill inte missa dig. Har inget att göra, sitter och gråter as usual. Jag mår ba inte så bra atm. Hela året som började skit har blivit ennu värre. En mardröm.    ...

Hej! Idag ska jag intr göra så mycket, ska först åka in till centrum för att göra min kompis skoluppgift och sen ska vi typ lana. Jag ska försöka hitta en keps på stan för att ja skulle gärna vilja ha en :3 Fin bild jag tog igår älskar hur man kan ...

Lite bilder från idah cx

    hell yeah, har lite cozy time med min bästa vän idag. :) wll vi har inte umgåtts på en väcka sååååååååååå. Här ligger hon haha.  Blev inge spel idag heller. Men ska se om jag får chansen att köpa imårn, beställer datorn imårn ochså. det bli...