Ja, jag vet. Det har varit helt cp dålig uppdatering på senaste. Men jag hängde igår med Janina och ahah, bilder kommer sen. Hon åkte hem idag kl 2 vi somnade halv 6. Mysigt! Mamma väckte oss med en låda jordgubbar, en stor jävla låda. Säkert 10 liter jordgubbar! Det var asgott. Har ont i magen, vi åt typ halva lådan eller aa. xd 

Vet inte heller vad jag ska skriva för inlägg sen, mår inte så bra.   

Mästan samma bild som igår hehe.

Jag idag

Hur ska jag göra?

Jag trodde aldrig att det skulle bli svårt för mig att hantera rakblad. Jag svepte det svarta håret och försökte igen, denhär gången kom en skvätt blod ut ur min vrist.

Jag svepte rakbladet över armen igen och igen, efter att jag skärt upp fyra sår började mina tårar rinna ner för kinderna, allt kändes så mycket bättre. 

Allt som hade hänt under veckan försvann ur min tanke. Jag log.

Ensam

Skola, åh fan. Tänkte jag som fortfarande låg i sängen. Klockan hade nyss slagit sju. En helt vanlig tisdag. En helt vanlig dag för mig. Jag tog upp mitt hår i en hög hästsvans och sminkade min vardagliga sminkning i svarta färger. Alla säger att mina ögon lyser i mina svart sotade ögon. 

Jag packade min tygkass och gick till spårvagns stationen och väntade på fyrans spårvagn. Det var fint ute. Egentligen gillar jag inte soligt väder men idag var en speciell dag tänkte jag.  Jag hade aldrig varit detdär perfekta barnet som varit ute mycket i parken med sina mammor och lekt med andra barn, jag hade alltid velat sitta inne och rita bort mina tankar. Jag hade alltid gillat att rita. Det är min grej. 

Äntligen, tänkte jag när jag såg den gröna spårvagnen komma emot mig. Jag fiskade upp mitt resekort ur min ficka och tryckte kortet emot betalningsapparaten. 

Några elever kastade pappers bitar på mig, jävla emo. Jävla emo kallades jag. Jag bet mig i läppen och satte mig. Jag hade lärt mig att ignorera situationer som denhär.  

Jag hade spenderat ett år i skolan ensam nu. Ett år. Trehundrasextiofem dagars ensamhet. Suttit ensam på lunchen och ensam på lektioner. 

Jag är inte värd det. Det vet jag. 

När jag klev upp ur min sittplats förväntades jag höra ''emo jävel'' eller ''emo fitta'' men ingen sade något denhär gången.

Så skönt, tänkte jag. 

Skolan låg inte långt bort från hållplatsen. Även om den skulle ligga lågnt bort skulle det inte göra något. Jag gillar att gå. Jag gillar att titta på utsikten, tänka egenom allt. Det är så rofullt. 

The Smiths spelade i mina öron. '' I stole and i lied? Because you asked me to.'' Jag hade alltid gillat The Smiths, alltid. Min pappa hade visat mig dem förr. Jag har lyssnat på dem varje dag. Jag gillar saker som inte är populärt, som tillexempel lyssna på gammal indie - pop musik. Det har ingen kommit på ennu i mitt samhälle. 

Jag gillar inte att göra saker som andra gör. Jag klär mig olika, jag ser annorlunda ut. 

   Mitt skåp ligger längst bort. Jag gillar det, där finns ett hörn. Där brukar jag sitta och rita. Enda tills Rickard kommer och häller ett glas vatten på mig. Det händer dagligen. Ingen tror mig. INGEN. Inte ens de som sett det med sina egna ögon. De som har ett minne i hjärnan kvar.

Jag hatar att gå enegom aulan. I aulan finns fyra hörn, fyra grupper med elever i olika årskurser. Eftersom att jag inte hör till någon av grupperna så blir jag utskrattad när jag går ensam förbi. Men jag bryr mig inte, inte ett dugg faktiskt. Jag vill inte röka bort mina lungor och supa bort min lever, jag ser inte iden med det. 

Nu är det matte, jag hatar matte. Eller, egentligen är det helt okej. Min lärare, Tom är snäll, han ser mig som en människa inte som ett djur som alla andra läraren gör. 

Älskar hans guldbruna ögon, de lyser nästan. Älskar att få ögonkontakt med honom, känns som om hans ögon altid söker efter mig, är jag speliell enligt honom. Han brukar alltid skrika åt de andra eleverna men inte åt mig. Men, det är väl för att jag sitter så tyst och inte hörs. Jag är osynlig.  

-Vad är åtta gånger 3 upphöjt till två dividerat med fyra, Luna?

Åh, herregud. Tänkte jag. Han frågade en fråga av mig som jag inte kan svara på. 

-Vva? Mummlade jag, några i klassen började flina och Eric imiterade mig som om jag var en idiot. 

- Luna lilla, du måste följa med. Sa Tom. Plöstligt såg alla på mig och alla började flina och viska igen. 

-Gå och skär dig! Hörde jag någon ropa. Nu räcker det, tänkte jag och tog upp mina böcker och gick mot Tom.

-Varför gör du inget, varför säger du inget åt dem. Ser du inte? Ser du inte att jag mår dåligt. Ser du inte att jag sitter ensam och har en hel klass på tjugo elever emot mig. Är du helt jävla blind? Mina tårar rann märkte jag, jag gick emot dörren och smällde den efter mig. Jag småsprang emot mitt skåp för jag visste att Tom skulle komma efter mig men det gjorde han inte, förvånad som jag var tog jag några fotsteg tillbaka, men tvekade och fortsatte gå. Att Tom inte kom efter mig är ett teckn på att han inte bryr sig, det är ett täcken på att han inte bryr sig, som ingen annan här på skolan. 

Det gör ont i hjärtat,  känner liksom ångest tryckande mot bröstet och skuldkänslor kommer emot mig. Är det verkligen såhär en tonåring ska uppleva skolan? 

Tog metron hem, även om jag måste gå en kilometer från stationen. Jag tycker om att gå, men idag var inte det lika fridfullt att gå. Idag rann tårarna. Idag kände jag lusten att inte leva. 

Hur ska jag göra?

Jag trodde aldrig att det skulle bli svårt för mig att hantera rakblad. Jag svepte det svarta håret och försökte igen, denhär gången kom en skvätt blod ut ur min vrist.

Jag svepte rakbladet över armen igen och igen, efter att jag skärt upp fyra sår började mina tårar rinna ner för kinderna, allt kändes så mycket bättre. 

Allt som hade hänt under veckan försvann ur min tanke. Jag log.

Kom nyss hem från en ''fiske runda'' med mamma. Vi åkte bil ner till sjön och tog vår rodd båt och rodde ut till vår lilla udde. Sedan satt vi där och metade lite, haha. Jag hadde dock ingen fiske lycka så fick ingen fisk, men mamma drog upp två små mörtar..! xD Lyckat.            

Lite bilder♡

Efter fisket så åkte vi och handlade mat och då såg jag några undomar och när jag gick förbi så sa de ''Emo huora'' som betyder ''emo hora'' på svenska. Jag tog inte illa upp men blev ändå lite förvånad att folk gör så, jag gick ju också tillsammans med min mamma. Ganska dumt av dem att säga sånt då. aja. 

Nu tänkte jag ta upp det mörka i mitt liv, mitt sadebeteende, mitt beroende.

Jag har skärt mig enda sen Februari 2013. 

Jag har tagit ''pauser'' men alltid börjat pånytt.

Jag har varit skadefri i en månad.

Mina dåtida bästavänner tvingade mej besöka kurator.

Kuratorn hjälpte mig i kanske 2 månader, sen blev jag depprimerad igen och skärde mig igen.

Var med om ett jobbigt break up och tog nästan mitt liv, Januari 2014.

Skärde upp hela magen och mina bröst för att jag hade kroppsångest.

Kan inte lova någon att sluta skära. De löfterna kommer jag alltid att bryta.

Första gången jag skärde mig så skärde jag mig på bildlektionen med en keramikkniv, ingen sade något och ingen brydde sig. 

Alla i min familj vet om att jag skär, men ingen gör något.

Jag vill inte ha hjälp.

Kan ta upp mer i ett inlägg, ett mer detalierat inlägg varför jag gör det mot migsjälv. 

Ha de bra!♡ 

här ligger jag just nu, känns så rofyllt att bara logga här medans Michael Jackson sjunger i mitt öra. Nu känns det som sommar påriktigt.

Både skjortan och byxorna är köpta på bik bok

Såhär brukar min vanliga Lördag se ut haha, jag är inte dendär typen som festar och ligger med olika killar varje helg. Jag brukar oftast sitta hemma i min ensamhet och äta godis och mysa med film, det är perfekt för mig! 

Även om jag skulle vilja festa så blir jag aldrig bjuden på en fest för att jag är lite forever alone men haha jag bryr mig inte, har ju ändå det så bra. 

Idag ska jag först äta middag hos farmor så jag har sminkat mig lite finare bara för att jag vill vara lite finare! Jag brukade ofta ha denna sminkning förr men hade ju helt totalt glömt bort den! Sedan ska jag fixa lite mer på mitt rum. Håller på och renoverar så! Satte igår upp klädställningen och städade upp lite från golvet. Nu är det bara TVn och Tv bordet som fattas! Så kan jag äntligen spela COD dyngnet runt:D

Well jag ser helt sär ut, men så ser väl lite av sminket ut! 

Har någon nåt filmtips?- Kommentera♡ 

SKA JAG FÄRGA HÅRET ROSA ELLER NÅGON ANNAN EXTREM HÅSFÄRG?-Kommentera!♡

Jag har alltid varit rund. Inte fet, jag har aldrig haft stora övervikt problem. Jag har varit rund enda sen jag var liten. Run och fet är inte samma sak. Det stör mig hur människor kallar mig fet. Har de sett en fet människa förrut?

Om man inte kan gå själv pga sin övervikt och måste ha en rullstol att köra omkring sig med, då är man fet. 

Även om jag inte är fet bara rund så har jag ändå haft problem med människor och kroppskomplex. 

Människor har kallat mig fet och tjock så länge jag kan minnas! Jag har altid tyckt att jag är större än andra och så men har aldrig hindrat mig att gå ut. 

Denna sommar har jag haft problem med det. Jag har inte vågat gå ut och bara suttit inne och gömt mig medans resten av familjen eller kompisarna sitter på stranden. 

Jag kommer vara blekas ti skolan, seriöst! Haha. 

Har alltid varit blek det senaste året pga järnbrist eftersom att jag inte äter kött och inte tillräkligt bönor och andra sorters grönsaker som innehåller järn. 

Anemin har gjort mig trött, och orkade knappt med skolan på vårterminen. Hade svårt att koncentrera mig och ''var sjuk'' allt mer och mer. 

Efter ett tag var jag trött på att vara trött så jag började klunka i mej litersvis med energi dryck varje dag, kanske inte det bästa. 

När mamma fick reda på det så öpte hon mig dedär efterlängtade, dyra järntabletterna. Jag är fortfarande trött, slö, blek. Men jag mår bättre, här inne på mitt rum. Här jag bara kan ligga och mysa. ♡ 

Min mage, min kropp, mitt liv.

Tack för att ni läser. Blev nästan lite chockad för att det var så många som kikade in här, TACK!♡